imorgonvetalla

titta noga på allt vi har omkring oss...vredgat vatten, jorden som struntar i det, mäktiga berg, träd, ljuset som varje minut på dagen ändrar intensitet och färg, fåglar som cirklar över våra huvuden, fiskar som försöker undvika att bli rov för måsarna medan de hela tiden jagar andra fiskar. här finns hela denna harmoni av ljud från vågorna, vinden, sanden; och så, mitt i den här otroliga konserten av liv och materia, finns du och jag och alla människor omkring oss.

Hur många av dom tror du ser det jag just beskrivit?Hur många inser varje morgon vilket privilegium det är att få vakna och se, känna och röra, höra, uppleva? Hur många av oss är kapabla att för ett ögonblick glömma sina bekymmer för att förundras över detta oerhörda skådespel? man måste ju tro att det människan är mest omedveten om är sitt eget liv.

"det är därför jag gör det, att hämta tillbaka dig till världen ger mening åt mitt liv. hur många gånger i livet kommer jag att få chansen att göra något riktigt viktigt?"  Jag sa inte ett ord, en tår rann nedför min kind. och jag log. sen skrev jag: du är SÖT..!

ingen har någonsin uttryckt sig på det sättet gentemot mig och jag tar verkligen emot
vissa människor har en naturlig fallenhet för att ständigt söka sorgen hos andra och på så sätt hjälpa till att reda ut dennes knut, och det är något jag tycker är väldigt fint. vackert